En utökad artikel kring spinningcykeln historia och träningsform hittar du här!

En spinningcykel kommer sällan ensam. Kanske inte något vedertaget uttryck, men ändå fullt av sanning. Oftast hittar du den här typen av cykel i grupp, prydligt uppradade i ett eget rum på gymmet. Alla väntande på att en person ska sätta sig på och trampa tills lårmusklerna skriker och mjölksyran sprutar ur öronen.

En spinningcykel skiljer sig från många av de klassiska motionscyklarna då den är mer stabil och tålig i sin konstruktion, främst för att orka med en högre belastning samt ge utövaren möjlighet att stå upp och trampa. På en spinningcykel kan du dessutom justera position på sadel och styre så att det i hög grad efterliknar den position du sitter i om du cyklar på en riktig cykel av så kallad racermodell.

Sitter du på en vanlig motionscykel så ställer du in motståndet med hjälp av knappar på den elektroniska skärmen. På en spinningcykel finns i regel ingen elektronisk skärm utan motståndet är steglöst och ställs in manuellt. Vid ett spinningpass, som ofta är intensivt och hårt, finns det fördelar med att kunna ändra motståndet på ett smidigt och steglöst sätt. Därför är spinningcykeln oftast försedd med en liten ratt, vanligast positionerad på cykelns ram, som gör det möjligt att öka eller minska motståndet med en lätt vridning åt önskat håll, något som dessutom tar bort kravet på att ström behövs för att få en fungerande spinningcykel. Dessutom bidrar denna typ av motstånd med en mer cykellik känsla och simulerar uppförs- och nedförsbackar på ett bra sätt.

Ska du öppna gym eller utöka maskinparken på en redan befintlig träningsanläggning? Kolla in vårt utbud och klicka hem en eller flera spinningcyklar redan idag.


Historia
Såväl träningsformen som själva cykeln som används för att bedriva träningen är registrerade varumärken som idag är en global business med över en kvarts miljon utbildade instruktörer samt över en miljon sålda cyklar. Givetvis finns det fler märken och modeller och på i princip alla större gym finns idag en klass som erbjuder Spinning. Utan certifierade Spinning-ledare och en äkta Spinning-cykel får det dock inte kallas Spinning utan går bland annat under namn som Cykel eller Cycling, namn som sedan delas in i flera underkategorier och erbjuder en rad olika typer av program.

Historien kring Spinning tog sin början i ett garage i Kalifornien i slutet av 1980-talet. Garagets ägare var Johnny ”Johnny G” Goldberg. Han föddes i Sydafrika, men hade levt i USA i cirka 10 år och figurerat inom träningsbranschen på olika sätt. Dessutom hade han en egen karriär som bland annat cyklist och letade efter mer effektiva och säkra sätt att bedriva cykelträning. Via sin uppfinningsrikedom och kreativitet omsatte han sina idéer till verklighet och snickrade ihop en cykel för eget bruk. Det var en första modell på det som senare skulle utvecklas till en Spinning-cykel.

Ryktet om hans uppfinning spreds och det dröjde inte länge förrän det stod flera cyklar uppradade i hans garage. Vecka ut och vecka in höll Goldberg träningsklasser för vänner, bekanta och andra träningssugna individer som lyckades få en plats i garaget.

Populariteten fortsatte att spridas och växa, något som ledde till att Goldberg 1991 öppnade sitt första Spinning-center i hemstaden Santa Monica. I samband med detta inledde Goldberg ett samarbete med John Baudhuin, något som senare skulle leda till bildandet av Mad Dogg Athletics, företaget som idag har flera träningskoncept i sitt stall med konceptet Spinning som sin klarast lysande stjärna.

Goldberg och Baudhuin började snabbt arbeta fram mer effektiva och välbyggda Spinning-cyklar samt att presentera Goldbergs Spinning-program och dess fem delar på den kommersiella marknaden. Populariteten ökade och ökade och redan 1993 - knappt två år efter öppnandet i Santa Monica - fick kunder vid Crunch gyms i New York möjlighet att ta del av träningsformen Spinning i kommersiellt format. Ungefär ett år senare, under 1994, så registrerades Spinning som varumärke via Mad Dogg Athletics. I samband med detta lanserades även den utbildning som skulle komma att formligen spruta ur sig certifierade Spinning-instruktörer.

Den explosionsartade ökningen i popularitet tvingade snabbt fram en skyhög efterfrågan på Spinningcyklar. I det inledande skedet hade Mad Dogg, med Goldberg och Baudhuin i spetsen stått för leverans av cyklar. Men nu var efterfrågan så hög att Mad Dogg och deras produktion räckte till. Ett kontrakt med Schwinn skrevs och företaget började producera Spinning-cyklar som gick under namnet Johnny G Spinner.

Sedan dess har populariteten för träningsformen fortsatt att växa och inom varumärket Spinning ryms bland annat tvåhundrafemtio tusen utbildade instruktörer och över en miljon sålda cyklar utplacerade på något av de trettiofem tusen officiella Spinning-center runtom i världen. Lägg därtill inofficiella klasser på merparten av dagens gym samt en lång rad märken som producerar sin egen variant av Spinning-cykel och du har en träningsform som är populär världen över.

Idag har Johnny G varit pensionerad från Spinning och Mad Dogg i cirka 10 år. Han jobbar istället med ett nytt koncept som kallas Kranking. Det är en metod som tränar kondition, bålstabilitet och överkroppsstyrka. Utövaren använder sig av en slags handcykel, en så kallad Krankcycle, där två handtag vevas runt med olika motstånd och hastighet.


Träna Spinning
Att träna Spinning innebär allt som oftast en lokal med många cyklar och därmed deltagare samt en ledare som styr passet och de olika delarna som finns med. Ni kanske minns Johnny G, mannen som ligger bakom träningsformen och konceptet Spinning. I konceptet han arbetade fram för snart 30 år sedan ryms fem olika delar:

Seated flat: Denna del ingår i uppvärmning, nedvarvning samt då cykling på längre, platta raksträckor ska simuleras. Händerna är placerade i styrets mittendel, även kallat position 1. Kadensen ligger mellan 80-110 varv per minut.

Standing flat: Som namnet säger står utövaren upp under denna del. Händerna befinner sig i position 2 vilket i praktiken innebär axelbrett isär. I denna del är det viktigt att fokusera på tyngdpunkten och lägga den centralt över ramen och inte lägga tyngden på styret. Kadens i denna del ligger mellan 80-110 varv per minut.

Jumps: Under denna del har utövaren händerna i position 2. Själva delen växlar mellan sittande och stående och pågår under två till åtta sekunder. Det kan till exempel innebära sets om fyra sekunder vilket innebär att du som utövare sitter ner och trampar i fyra sekunder och på en given signal ställer dig upp och trampar i fyra sekunder, ofta räknas dessa tramp högt i lokalen. På så vis vet alla när det är dags att sitta/stå upp. Kadensen ligger mellan 80-110 varv per minut.

Seated climb: Här är händerna i position 2 och utövaren trampar på ett högre motstånd med en kadens mellan 60-80 varv per minut.

Standing climb: I denna del är händerna i position 3, vilket innebär att händerna befinner sig så långt upp och ut på styret som möjligt. Utövaren står upp, lätt framåtlutad för att på så vis kunna lägga maximal kraft rätt ner i pedalerna. Motståndet är tungt och kadensen ligger mellan 60-80 varv per minut. 

I ett spinningpass ryms ofta alla eller de flesta av dessa delar. Ett väl sammansatt pass kopplas ofta samman med musik som passar den del som genomförs på så vis att musiken som ljuder ur högtalarna motsvarar det tempo som utövaren ska trampa i.