En utökad artikel kring övningarna i tyngdlyftning hittar du här

Tyngdlyftning

Denna tävlingsform är en olympisk gren och genomförs sedan OS i München 1972 i två olika discipliner: ryck och stöt. Innan dess kunde de tävlande ses utföra så kallades enarmslyft. Vid en tävling sker lyften i tre omgångar per disciplin. Varje deltagare väljer en ingångsvikt som de startar med. Klarar de vald vikt går de vidare till nästa omgång. I varje omgång har utövaren tre försök att klara vald vikt. Högsta klarade vikt gäller som resultat i disciplinen och de två högsta resultaten från ryck och stöt läggs samman i en total poäng som sedan ligger till grund för placeringar och medaljörer i tävlingen.

För att exemplifiera stycket ovan presenterar vi Long Qingquan från Kina som under sommarspelen i Rio 2016 blev olympisk mästare i 56kg-klassen genom 137 kilo i ryck och 170 kilo (nytt olympiskt rekord!) i stöt. Något som resulterade i en total vikt på 307 kilo. Det betydde inte bara guldmedalj i OS utan även nytt världsrekord! Ni hittar lyftet på 170 kilo och säkrandet av guldet här:

Tyngdlyftning är en riktig klassiker inom de olympiska spelen och genomfördes första gången vid starten för de moderna olympiska spelen år 1896 i Aten. Grenen fanns även med i St Louis 1904 men tog sedan en paus vid spelen i London 1908 och Stockholm 1912 innan den återfanns bland övriga grenar vid spelen i Antwerpen 1920. Sedan dess har herrarna kunnat tävla i tyngdlyftning vid alla de olympiska sommarspel som arrangerats. Damerna gjorde entré på den olympiska tyngdlyftningsscenen år 2000 vid spelen i Sydney.

En nyhet vid spelen i Antwerpen 1920 var att deltagarna delades in viktklasser, något som inte skett tidigare. Sedan dess har viktklasserna uppdaterats och förnyats vid flertalet tillfällen. Idag tävlar de tyngsta atleterna i supertungvikt (+105kg) medan de allra lättaste lyftarna återfinns i klassen bantamvikt (-56kg).

Skivstången som används inom tyngdlyftning väger 20 kilo (herrar) respektive 15 kilo (damer). Viktskivornas tyngd löper från 0,5 - 25 kilo och låses fast på stången med lås som väger 2,5 kilo styck.

Ryck

I ryck är atleternas mål att förflytta en skivstång från golvet och upp över huvudet. Detta sker i en svepande rörelse. Momentet inleds med att utövaren greppar stången med bred fattning i en position som liknar den vid marklyft. Rörelsen inleds sedan med att stången lyfts rakt uppåt, till en punkt strax ovanför knäna. Detta följs upp med att knän och höft sträcks ut explosivt följt av ett litet ”hopp”. Stången befinner sig nära kroppen och leds med hjälp av armarna upp över huvudet där den fångas upp på raka armar och utövaren positionerad i en knäböj. Utövaren pressar sedan sig själv och stången uppåt genom att ställa sig i upprätt position. Hela tiden med skivstången på raka, utlåsta armar.

Här visar Aleksey Torokhtiy hur ett fint ryck ska se ut!

Stöt

Stötmomentet bryts ner och genomförs via två delsteg: frivändning och överstöt.

Det inledande momentet frivändning då stången ska förflyttas från golvet till rackposition, det vill säga vilandes mot den övre delen av bröstet. Från detta läge inleds den andra delen av lyftet, överstöten. Det finns olika tekniker för detta, men den vanligast förekommande är utfallstekniken som går ut på att utövaren böjer lätt i knäna följt av ett hopp där skivstången stöts upp på raka armar ovanför huvudet och fångas upp med hjälp av en utfallsposition (ett ben bakom kroppen och det andra framför, i 90 graders vinkel). Detta avslutas med att utövaren försöker ställa sig upp på raka ben. Hela tiden med stången på raka armar över huvudet.

I den här videon visar Aleksey Torokhtiy hur stöt ska gå till! Notera att han använder sig av en något annorlunda teknik vid överstöten: